Tillbaka

Samerna

Enligt gränshandlingen från 1273 gränsade Jämtland till Finnmarken, dvs. lappmarken i södra Lappland. De första samer som kan beläggas i Jämtland var 1565 bosatta i Laisbyn i Pite Lappmark, förmodligen ditkallade av de svenska myndigheterna. År 1610 hade de nått söderut till Hammerdal och Offerdal, och fortsatte sedan mot söder. Fjällen uppläts åt dem. Renhjordarna på 200-300 djur vaktades intensivt. Då hjordarna var små, och samerna höll sig uppe i fjället utan att flytta långa sträckor, blev motsättningarna till den bofasta befolkningen relativt små. Situationen blev en annan mot slutet av 1800-talet, då en övergång skedde från mjölkhushållning till köttproduktion med hjordar på tusentals djur och en extensiv vakthållning. Antalet samer i Jämtland och Härjedalen var på 1880-talet ca 800 personer, en siffra som förblev konstant fram till 1930. År 1975 fanns enligt den statliga sameutredningen 240 renskötande samer i Jämtland och 160 i Härjedalen och Dalarna (Idre). Motsvarande siffror för icke renskötande samer var 825 i Jämtland och 160 i Härjedalen. Under 1900-talet senare del har renskötseln undergått stora förändringar mot stordrift och mekanisering och allt färre samer får sin försörjning genom renskötseln.

Arkeologisk och filologisk forskning ifrågasätter numera den tidigare uppfattningen om samernas ålder i Jämtland och Härjedalen och håller frågan öppen om inte samer kan ha funnits där långt tidigare än vad som hittills ansetts.

Utvecklingen inom renskötseln har medfört stora framsteg, men också raserat tidigare levnadsmönster. Samhällsbyggandet och kommunikationerna har förändrat den tidigare landskapsbilden, vilket påverkat samerna i högre grad än andra. Vattenregleringar och skogsbruk i stor skala, liksom begynnande exploatering av torvfyndigheter, har också ändrat naturförhållandena och därmed påverkat renskötseln. Detsamma gäller den alltmer storskaliga turismen i fjällområdena. Flyttningsvägarna kan vara så svårframkomliga, att renarna måste förflyttas med lastbil till och från vinterbetesmarkerna. Renskötseln har dock anpassat sig förvånansvärt bra efter de nya förhållandena och är en av de lönsammaste näringarna i den jämtländska fjällglesbygden. Den segregation som tidigare fanns, då samerna hade egna lappförsamlingar, egen fattigvård, skattebefrielse osv., undanröjdes först under 1900-talet och efter hand har samerna integrerats med majoritetsbefolkningen i sina respektive hemkommuner.

 

Källa: "Norrländsk uppslagsbok", Norrlands Universitetsförlag i Umeå AB, 1994

  Tillbaka